tisdag 5 september 2017

Ryska revolutionen, dess bakgrund och konsekvenser

I år, 2017, är det hundra år sedan som vår stora granne och dels historiska ärkefiende i öst, Ryssland, skulle förändras för alltid och gå från att vara ett kejsardöme till att bli en socialistisk federation.

Skulle man göra en kort översikt nu när man åtnjuter alla dem historiska källor och konsekvenser som inträffade tack vare Ryska revolutionen år 1917 så skulle man kunna sammanfatta alltihop med att Ryssland gick från ett elände till ett annat, ett värre t.om. Emellertid finns det mycket mer att införskaffa när det gäller året 1917 i den ryska (och resterande östeuropeiska) historien. Det år när det gamla kejserliga Ryssland föll sönder p.g.a första världskriget och dem egna inhemska konflikterna handlar inte bara om ryssarna, utan också om Finland, Baltikum, Polen, Ukraina, etcetera då dessa länder som idag vid denna tid inte var självständiga nationer utan stod under det ryska tsarväldet.

Att det ryska kejsardömet år 1917 skulle falla var, nu när man har alla tillgängliga historiska fakta på bordet, fullt väntat. Ryssland var förvisso ett gigantiskt land med inte bara territoriella delar inom Europas ramar utan även i Centralasien, men ett sannerligen undervecklat sådant där majoriteten av befolkningen var mycket fattig, och utan några som helst rättigheter eller någon nämnvärd trygghet. Tsarryssland (som landet kallas för under kejsardömets epok) styrdes enväldigt av tsaren (kejsaren) och så sent som år 1861 avskaffades den horribla livegenskapen i Ryssland (dessförinnan hade majoriteten av den ryska befolkningen varit livegna bönder). Vi får därmed en inblick i ett land där dem lägre stående samhällsklasserna inte åtnjuter några rättigheter utan i princip blir behandlade på ett vedervärdigt sätt. På vilket annat sätt kan man väcka avsky bland vanligt folk? Tsarväldet föreföll knappast vara sympatiskt. Livegensystemet avskaffades förvisso år 1861 på tsar Alexander II:s initiativ, och han lär vid denna tid ha sagt:

''Det är bättre att börja avskaffa livegenskapen ovanifrån än att vänta tills den avskaffar sig själv underifrån.''


Vad kan åsyftas här? Kanske tsaren menade att detta system förr eller senare kommer att reta upp folk så till den grad att ett inbördeskrig inträffar, med tanke på hans ordval om ''underifrån'', eller någonting annat. Emellertid skulle det bli som han kanske fruktade vid denna tid, fast drygt femtio år senare. Då skulle Alexander II:s sonson, Nikolaj II, bli Rysslands siste tsar över ett land som befann sig i såväl ett fullskaligt inbördeskrig som skulle resultera i att den forne tsarens som avskaffade livegenskapen sonson liksom hela dennes familj skulle avrättas av dem socialistiska gerillastyrkorna.

I slutet av 1800-talet hade dessutom Karl Marx lära börjat få fotfäste bland dem ryska industriarbetarna och år 1898 bildades ''Rysslands socialdemokratiska arbetareparti'' (förkortat RSDAP) där såväl Marx som Friedrich Engel föreföll vara dem grundläggande ideologiska gestalterna i partiprogrammet. RSDAP skulle sedermera bestå av i synnerhet två politiska falanger, vilka var bolsjeviker (ett ord som har med ''majoritet'' att göra) och mensjeviker (som sannolikt menas med ''minoritet'').

Dessa två falanger skiljde sig åt. Det går utmärkt att beskriva bolsjevikerna som den mest aggressiva parten som romantiserade revolutionens ideal och förespråkade ett strängt kommunistiskt välde, medan mensjevikerna går att beskriva som den mest ''fredliga'' som ville ha ett i någon mån demokratiskt parti och ansåg det nödvändigt att samarbeta med borgerliga krafter, något bolsjevikerna sannerligen motsatte sig.

Den förstnämnda falangen av dessa, bolsjevikerna, skulle emellertid gå segrande ur den kommande revolutionen och flera av Sovjetunionens mest ohyggliga tyranner, däribland Vladimir Iljitj Uljanov (Lenin) och Josef Vissarionovitj Dzjugasjvili (Stalin) skulle vara högst synliga företrädare för denna sida av partiet. Det var emellertid högst kontroversiellt, t.om brottsligt, att vara socialist eller förknippas med den socialistiska läran i tsariska Ryssland. Den legendariske författaren Fjodor Dostojevskij tillbringade även han en fängelsevistelse i Sibirien för att ha deltagit i en socialistisk bokcirkel. Även Stalin tillbringade långa fängelsevistelser i Sibirien, däribland för bankrån som uträttades för att finansiera den revolutionära kassan.

Det finns framför allt två revolutionära höjdpunkter under revolutionens år 1917, vilka var Februari- och Oktoberrevolutionen där februari symboliserar i synnerhet störtandet av tsarväldet medan oktober symboliserar ''den stora socialistiska oktobberrevolutionen'' där den ''Rysslands provisoriska regering'' som tillkom efter tsarens fall avsattes. Den provisoriska regeringen var en samling av en tämligen riklig ideologisk mångfald, där bl.a Petrogradsovjeten (arbetar- och soldatråd) ingick men även konservativt och liberalt sinnade. Under denna regerings period erhöll det ryska folket vissa medborgerliga och fackliga rättigheter, något som emellertid drogs in efter den renläriga socialistiska revolutionen i oktober. Kanske hade det blivit annorlunda om denna regering hade fortsatt styra landet, vem vet?

''Det är helt klart att de vita förbereder ett uppror i Nizjnij Novgorod. Ni måste omedelbart inrätta en trojka med diktatorisk makt och gå in för massterror. Ni måste skjuta eller deportera alla de hundratals prostituerade, som förleder soldaterna att dricka, och alla de förra officerarna, osv. Inte en minut får gå förlorad. Handla kraftfullt och kontrollera allt. Den som påträffas med vapen skjuts. Deportera i massor alla mensjeviker och andra misstänkta element.'' - Vladimir Lenin år 1918


Efter störtandet av Rysslands provisoriska regering utkämpades strider mellan i synnerhet mensjeviker och bolsjeviker, men även med ''vita styrkor'' (antikommunistiska element), och det skulle dröja ända till år 1922 när bolsjevikerna, med Lenin och Lev Trotskij (som mördades av en lönnmördare utsänd av rivalen Stalin år 1940 i Mexiko) i spetsen. Hur bolsjevikerna högst sannolikt utkämpade dessa strider går nog utan större problem att bilda sig en uppfattning om genom att läsa det citat jag presenterat ovan. Lenin förespråkade massmord och skoningslös terror. Ingenting annat.

Det talas ofta om den ideologiska sekterism som fanns inom Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet på 1930-talet i Tyskland under Adolf Hitlers ledning, men exceptionellt lite om dem ryska bolsjevikernas sekterism. Innan partiet kom till makten och på allvar började uträtta sina drömmar så pågick det en enorm sekterism inom detta parti där en hög ''angiverikultur'' fanns, dvs obekväma röster angavs som ''misstänkta element'' (observera Lenins citat ovan) och rensades ut, ofta genom mord. Det finns missförstådda uppfattningar om att Stalin var den förste att syssla med sådant, dock pågick det långt innan han fick en dominerande position i den bolsjevikiska hierarkin. Detta talas emellertid lite om. Varför?

Vad hände då med Nikolaj II, Rysslands siste tsar i historien? Meningen var att han skulle ställas inför rätta för dem brott han begått mot det ryska folket (vilket han också korrekt begick mot vanligt folk), dock blev han liksom hela hans familj avrättad den 17 juli år 1918. Det skulle dröja ända till 1998 när den sista ryska kejsarfamiljen fick en riktig begravning och år 2001 helgonförklarades familjen av den rysk-ortodoxa kyrka och år 2008 fastlog Rysslands högsta domstol att mordet på familjen var olagligt.

Nikolaj II var emellertid en komplicerad person. Ifall man lyssnar till dem propagandistiska kommunisterna så var han en ärkeförtryckare och vedervärdig tyrann, medan andra källor menar att han tvärtom var något av en ''mjukis''. Dessutom sägs det att han ville förbättra såväl kommunikationen som skolan ute i landet och öka tryggheten för folket. Emellertid förefaller det ganska oklart hurdan Rysslands siste tsar var.

Efter februarirevolutionen skulle bolsjeviker befinna sig i direkt opposition med såväl mensjeviker som dem andra ideologiska elementen som fanns, däribland inom Rysslands provisoriska regering, vilket skulle resultera i oktoberrevolutionen och sedermera ett inbördeskrig som i princip utkämpades från år 1917 till år 1922 när bolsjevikerna med Lenin och Trotskij i spetsen gick segrande ur kriget. Den 30 december 1922 avslutades härmed officiellt det ''ryska kapitlet'' och in kom ''Sovjetunionen'', ett totalitärt kommunistiskt samhälle som skulle vara fram till år 1991, dvs i drygt sjuttio år. Socialismen hade segrat.

Hur har då dagens Ryssland påverkats av detta?

Sannerligen är faktiskt att Ryssland är ett i mångt och mycket annat samhälle idag än för drygt trettio år sedan. Folk skickas inte i massor till läger. Den sovjetiska planekonomin övergavs när Ryssland, med hjälp av amerikanska ekonomer, bestämde sig för att gå in på en marknadsorienterad väg.

Emellertid finns det givetvis fortfarande en stor problematik gällande detta gigantiska land. Rysslands politiska elit har fortfarande i mångt och mycket inte vettet att förstå det förtryck och all den skada kommunismen orsakade deras land, vilket ständigt bevisas med alla dem romantiska hyllningar som öses över massmördande och fega tyranner likt Lenin och Stalin. Enligt den finske journalisten Kalle Kniivilä, författare till reportageböcker som ''Putins folk - Rysslands tysta majoritet'' och ''Krim tillhör oss - imperiets återkomst'' så har, enligt opinionsundersökningar, en bred majoritet av ryssarna en ''god bild'' av Stalin. Vad beror detta på om inte en omfattande propaganda från etablissemanget?

Nåväl, med tanke på alla dem sovjetnostalgiska, marxist-leninistiska och allmänt mindre kunniga personer som hyllar detta ohyggliga imperium i öst för deras så behjärtansvärda sympati gentemot den fattiga befolkningen som bestod i sjuttio år så låter jag Kjell Albin Abrahamson (känd svensk öststatskännare och tidigare boendes bakom järnridån) avsluta detta blogginlägg med följande:

''Sovjetunionen var ett samhälle som var fyllt av klassförtryck. Lenin åkte omkring i Sovjetunionens enda Rolls-Royce och det fanns specialaffärer och specialrestauranger. I Moskva fanns det en särskild körfil för pampar. Ett oerhört klassamhälle.''


Viktor Johansson är utbildad lärare inom historia och samhällskunskap och bor för närvarande i Västsverige. Han har gått samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och på lärarhögskola i Göteborg och har ett intresse för östeuropeisk kultur och politik.

Se även tidigare inlägg:

Putin. Den ädle riddaren mot radikal islam? 20170904

3 kommentarer:

staffan@gulsparven sa...

Mycket väl genomarbetad analys. Skrämmande att massmedia kunde manipulera och styra hela kontinenter. Hoppas att elektronikens genombrått verkligen ger gemene mans tillgången till att återspegla verkligheten och därmed förhindra liknande tragedier i framtiden.

Ronie Berggren sa...

Tack. Ja verkligen!

Unknown sa...

Intressant, Lenins brott har ofta hamnat i skuggan av Stalins. Kommunismen var fortfarande ny under Lenin och kommunister har alltid varit bra på propaganda. Battleship Potemkim anses fortfarande vara en bra film trots att den är propagande, ungefär som The Birth of a Nation.

Kommunismens sammanbrott kom först efter att folk sett hur landet inte utvecklades trots all propaganda om det nya bättre landet som skulle skapas.

Anton