Efter skolmassakern i Connecticut har ännu en debatt uppstått i USA om spel- och videovåld, utifrån klassiskt förenklad "vuxen-logik"; skolmördaren Adam Lanza spelade våldsamma dataspel - våldsamma dataspel leder (eller kan i alla fall) leda till skolmassakrer.
Efter Anders Behring Breiviks dåd i Norge förra sommaren, förde svenska tyckare (i 60-årsåldern) ungefär samma argumentation, och förfasade sig då över World of Warcraft (som de hade snappat upp att Breivik spelade).
Här på SVD Brännpunkt skriver dock Sveroks förbundsordförande Rebecka Prentell tillsammans med Studiefrämjandets förbundschef Tjia Trope hur spelkultur utvecklar ungdomars demokratikänsla och demokratiförståelse, eftersom spelvärldens olika sammanhang överlag består av "mikrodemokratier" där man lär sig att samarbeta, lyssna på andras åsikter etc, vilket är helt korrekt.
Men författarna konstaterar också att spelvärlden ofta möts av oförståelse, och att kommuner och politiker överlag bara är vana vid fotbollslag, idrottsföreningar strukturerade efter 1800-talets folkrörelser - inte med moderna data-roll-bräd-spelare. Ett konstaterande som beklagligtvis är sant.
Få skulle ifrågasätta värdet av den breda och folkligt förankrade svenska idrottsrörelsen; en rörelse som bidragit till att fostra generationer av svenskar i samarbete, laganda och folkhälsa. Den moderna data-IT-teknologiska spelvärlden fostrar måhända inte fysisk aktivitet på samma sätt (vilket givetvis kan bli ett folkhälsoproblem, då fysisk aktivitet i synnerhet för unga är av största vikt för långsiktigt fysiskt välmående), men däremot fostrar spelvärlden (eller kan i alla fall fostra) intellektuellt tänkande, avancerat lagsamarbete, och gränsöverskridande relationer ett fotbollslag aldrig kan komma ens tillnärmelsevis i närheten av.
Jag är i 30-årsåldern och har likt alla andra i min generation och neråt, växt upp med data/TV-spel/rollspel etc. Majoriteten av dem i beslutsfattarställning har dock inte gjort detta, och här råder onekligen en generationsklyfta. Olyckligtvis innebär denna generationsklyfta att hundratusentals svenska medborgare som på demokratiska vägar engagerar sig i diverse spelbaserade föreningsliv ringaktas. Och denna ringaktning är givetvis ett betydligt farligare hot mot demokratin än spelandet i sig själv är. Att ringakta spelkulturen eller nedvärdera denna till förmån för te x fotbollslag är lika löjligt och korkat som att nedvärdera nätdejting/nätkontakter, till förmån för att på "klassiskt vis" ragga på krogen. Få skulle (numera) nedvärdera det positiva med nätdejtingmöjligheter. Ifråga om spelande finns dock fortfarande stor oförståelse.
Den synen måste nu förändras, och författarnas perspektiv är således ett välkommet inslag i en aktuell debatt som alldeles för ofta debatteras av "vuxna" som själva i princip inte kan någonting alls om denna kultur - en kultur i stor utsträckning baserad på teknologiska landvinningar och globalisering - en kultur som således är här för att stanna, och som politiker och tyckare måste lära sig att förstå, inte att stigmatisera.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Spelvåld diskuteras efter Adam Lanzas dåd - en jämförelse med den svenska debatten 20121218
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar