söndag 27 maj 2012

En pingstdagsreflektion om amerikansk frihet

Det amerikanska frihetskonceptet är egentligen inte särskilt svårt att förstå. Kort och gott är det lika enkelt som frihetsdeklarationen stakar ut det: individers frihet att på valfritt sätt tillåtas sträva efter att finna sin egen lycka. De politiska konsekvenserna av detta blir individuell frihet att tycka, tänka, tro och uttrycka sig som man själv vill - inte nödvändigtvis som staten önskar eller kräver. Och det innebär också en fri marknad där individer har rätt att under eget ansvar sälja och köpa fritt utifrån egna fattade beslut. Särskilt mycket mer än så innebär det inte.

Dessa saker är förstås ganska många - och i de delar av världen där dessa friheter inte finns så betraktas dessa med stor vördnad. Men trots allt gott som kommer ur dessa friheter är dessa givetvis inte tillräckliga - inte heller är de heltäckande eller perfekta. Kapitalism kan ofta resultera i materialism och individualism övergår inte sällan till egoism. Och för många uppnås aldrig de lyckans löften kapitalism och individualism utlovar. När så sker skapas misstro och cynism "mot systemet" och utifrån den misstron skapas sedan alternativa ideologier. För en generation sedan flirtade ungdomar i hela Europa med maoistisk marxism som alternativ till ett fritt marknadsssystem som tycktes ropa ut att allt bara handlade om pengar - vilket de inte kunde acceptera. Och det på rätta grunder, eftersom allt givetvis inte handlar om pengar.

Det amerikanska frihetskonceptet hävdar emellertid inte detta. Det upplyser bara om den frihet mänsklig politik på ett realistiskt sätt kan påverka: människor har otaliga fler behov än så - men de sakerna tillhör helt andra sfärer än regeringar att uppfylla. En regering kan garantera rätten till yttrandefrihet, rätten till ägande, rätten till individualism - de saker som den amerikanska konstitutionen tydligt föreskriver tillhör regeringars rättmätiga uppgifter. Men en regering kan inte garantera lycka. Den kan inte garantera att alla människor alltid ska få det lika bra, att alla människor ska finna den stora kärleken (hur skulle en regering se ut som försökte garantera detta?) eller garantera att alla människor alltid fattar de mest visa besluten. Det lika lite som en regering kan garantera medborgarna evigt liv. Dessa saker tillhör områden som går utanför politiska institutioner (vilket man knappast behöver vara någon anhängare till amerikansk exceptionalism för att förstå).

Problemet med te x 60-talets vurmande för marxism, var att de trodde att det fanns ett annat system som faktiskt kunde garantera alla dessa saker som den politiska och ekonomiska liberalismen (i dess europeiska frihetliga icke-socialistiska innebörd) inte gav några löften om. De hade givetvis fel - och ifråga om medborgarnas lycka var europeisk liberalism givetvis rena paradiset i jämförelse med Maos stora språng och kulturrevolutioner - och det stora fel dessa ungdomar gjorde var att de inte förstod att politiken bara kan göra vissa saker.

Idag tror förstås ingen (åtminstone inte särskilt många) längre på marxistiska utopier - men cynismen mot det amerikanska frihetskonceptet kvarstår likväl, då detta systems brister och baksidor fortfarande kvarstår och på många håll är uppenbara. Dessa har dock glömt, eller aldrig lärt sig det amerikanska systemets inneboende begränsningar. Till skillnad från otaliga ideologier från Europa, så var USA:s författningsfäder föga intresserade av drömskt önsketänkande. Deras politiska system skulle handla om de saker en regering faktiskt kunde förverkliga - inte de saker kortsiktiga politiker i stundens ingivelse skulle kunna utlova. Men man var också medveten om de otaliga andra behov som finns hos människor - behov regeringen inte skulle kunna tillgodose. Där förespråkade man aktivt de kristna kyrkornas roll, vikten av familjer (eller i de dagarna; vikten av att vara jordbrukare) - institutioner som utan statens styrning på egen hand skulle kunna tillgodose de saker regeringen inte skulle kunna göra. Saker som i sin tur, och på helt andra än politiska plan, skulle kunna hjälpa människor i deras egen individuella strävan efter lycka.

I Europa började dessa institutioner sakta men säkert vattnas ur. Så blev dock inte fallet i USA - där man räknade detta till en del av nationens grundläggande identitet. Detta uppmärksammades även på vår sida av Atlanten, och den katolske brittiske författaren G. K. Chesterton sa en gång att han hoppades att USA skulle bli den kristna ledstjärnan i världen, eftersom britterna ofta brukar glömma korset i sin flagga. Om USA:s flagga sa Chesterton att han hoppades att den -

“may yet become a symbol of something; by whose stars we are illumined, and by whose stripes we are healed.”


Ord som anspelade på bibelordet om Kristus:

"Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade."


Upplysning i kombination med kristendom - en kombination som kännetecknat det amerikanska statsbygget från dess början och fortfarande kännetecknar USA på ett mer markant sätt än de flesta andra länder. Ett statsbygge som i sig erkänner människans totala behov - ett behov som sträcker sig långt utöver att bara tjäna pengar eller köpa prylar - men som samtidigt erkänner politikens begränsningar och och andra institutioners viktiga funktioner. Medan Europa kastats fram och tillbaka mellan extrema och ytterst människofientliga ideologier som aldrig förstått eller erkänt dessa distinktioner, så har USA i 200 år varit ett relativt stabilt samhälle (i jämförelse med 200 år i vilket europeiskt lands historia som helst, med undantag för oss här i Sverige - som ju gjort till vår nationalstolthet att hålla oss undan när det hettar till).

Idag pågår i USA en politisk strid om just dessa andra institutioner. Obama-administrationens angrepp på katolska kyrkan handlar i första hand inte om aborter eller preventivmedel, utan om just respekten för dessa institutioner som de amerikanska författningsfäderna ansåg utgöra något av det viktigaste i det amerikanska civilsamhället. Ett perspektiv som en dag som denna kan vara värd att påminnas om.

Här är en predikan om just lycka, av den amerikanske katolske prästen Jason Worthley:



Se även tidigare inlägg:

USA:s kristna anti-kommunism och dagens anti-islamism 20101210

1960-talets västerländska Mao-romantik 20101123

Katolska grupper beredda att ta striden till Högsta Domstolen 20120526

Inga kommentarer: