tisdag 30 augusti 2011

Om svartmålandet av evangelikala politiker

Michael Gerson har här en utmärkt artikel om svartmålandet av evangelikala politiker i USA. Han inleder med att när Jimmy Carter - som var den första evangelikala presidentkandidaten - kampanjande, så sa liberalteologen Albert Outler följande:

[evangelicals]“want a society ruled by those who know what the word of God is. The technical name for that is ‘theocracy,’ and their Napoleon, whether he likes it or not, is Jimmy Carter.”


Jimmy Carter var onekligen en evangelikal kristen. Men knappast någon Napoleon. I själva verket skulle hans tro influera politiken så lite att alla evangelikala till slut övergav honom och istället vände sig till Ronald Reagan.

Gerson beskriver sedan hur George W. Bush blev betecknad som "den förste prinsen i Amerikas teokratiska stater".

Gerson skriver:

Bush, according to one entirely fictional account, was converted to “Dominionism” — a kind of Christian Wahhabism — by Assemblies of God pastors who provided him “explicit coaching.”


Nu, förklarar Gerson, utsätts Rick Perry och Michele Bachmann för samma slags kritik när kritiker som Michelle Goldberg försöker stämpla dessa som "dominionister" (sådana som vill se en slags kristen stat) - eller med andra stämplar som brukar användas av den liberala vänstern när kristna politiker förs på tal.

Gerson beskriver vänsterns paranoida beskrivningar av kristna politiker:

As befits a shadowy religious sect, its followers go under a variety of names: Reconstructionists. Theonomists. The New Apostolic Reformation. Republicans. All apparently share a belief, in Goldberg’s words, that “Christians have a God-given right to rule all earthly institutions.”

The Dominionist goal is the imposition of a Christian version of sharia law in which adulterers, homosexuals and perhaps recalcitrant children would be subject to capital punishment. It is enough to spoil the sleep of any New Yorker subscriber.


Problemet är dock att de sk dominionisterna ryms i en telefonkiosk förklarar Gerson, och konstaterar att dessa skriver fler böcker än de har medlemmar. Vare sig Bachmann eller Perry besöker någon av dessas kyrkor, vilket även kritikerna vet. Det enda sättet för att få dessa sammankopplade är spela upp de lösa kopplingar man kan hitta:

So it becomes necessary to stretch the case a bit. Perry admittedly doesn’t attend a Dominionist church or make Dominionist arguments, but he once allowed himself to be prayed for by some suspicious characters. Bachmann once attended a school that had a law review that said some disturbing things. She assisted a professor who once spoke at a convention that included some alarming people.


Gerson förklarar vidare att Bachmann och Perry ibland gjort en del mindre smarta religiösa utspel, men att det är en helt annan sak än vad vänsterliberalerna vill få saken att framstå som:

Bachmann is prone to Tea Party overstatement and religious-right cliches. She opened herself to criticism by recommending a book that features Southern Civil War revisionism. But there is no evidence from the careers of Bachmann or Perry that they wish to turn America into a theocratic prison camp.


Samma anklagelse gjordes också mot Mike Huckabee, och det verkar i princip omöjligt att få den extrema kanten av den liberala vänstern att tro något annat än att den evangelikala högern är USA:s version av talibanerna.

Källa: Washington Post

Se även tidigare inlägg:

Den republikanska Jesus-generationen gör politisk entré 20110807

Inga kommentarer: