Texas guvernör Rick Perry förklarar i följande klipp att han stöder Wisconsins guvernör Scott Walker och förklarar att han anser att de 14 demokraterna som är på rymmen beter sig omoget - och i längden kommer Wisconsins befolkning att bestraffa dessa snarare än att hylla dem som hjältar:
Jag instämmer i resonemanget. Det ter sig helt orealistiskt att tro att fackföreningarna ska kunna gå ur denna kamp segrande, eller att de ens långsiktigt ska kunna behålla allmänhetens stöd. För närvarande tycks uppenbarligen tiotusentals människor stödja fackföreningarna - och te-party-rörelsen har i princip hållit sig tyst. Så lär dock inte förbli i längden, och när de här demonstrationerna lagt sig och processen i Wisconsin är över, så har republikanerna fått ett pr-verktyg av sällan skådat slag och Scott Walker kommer att hypas som en republikansk hjälte. Det kommer att gynna republikanerna inför 2012. För att de konservativa och te-party-rörelsen är emot de statliga fackföreningarna är ingen nyhet - tvärtom så är det en av de punkter som drivit kampanjerna för många te-party-politiker, inklusive guvernör Scott Walker själv. Med detta budskap vann han ett val för bara någon månad sedan. 70 000 aktivister är många - men i det här fallet tror jag att det faktiskt går att tala om en betydligt större "tyst majoritet" - en majoritet som i längden med stor sannolikhet inte kommer att förbli tyst.
Det enda som skulle kunna ge de här demonstranterna lite mer långsiktig vind i seglen är om Scott Walker faktiskt förlorar, och lagen inte går igenom. Det ter sig dock orimligt eftersom republikanerna har alla röster de behöver, och det bara är en slags teknisk formalitet (som demokraterna utnyttjar till fullo) som står i vägen för lagens genomdrivande.
En sak till kan också uppmärksammas: skillnaden mellan Obama-aktivisterna 2008 och te-party-rörelsen var att Obama-anhängarna demonstrerade för att de ville ha något att tro på, medan te-party-aktivisterna demonstrerade pg a att de redan har något de tror på. Detsamma kan förmodligen sägas om situationen i Wisconsin, där många demonstranter (i synnerhet ungdomar) demonstrerar inte för att de själva gynnas av fackföreningarnas privilegier utan just för att de gillar att dras med i den folkrörelse som pågår. Den kallhjärtade republikanske guvernören mot de solidariska sovsäcksdemonstrerande ungdomar som sjunger "We shall overcome" tillsammans med Jesse Jackson.
Guvernör Walker är dock ingen George Wallace, och Jesse Jackson är ingen Martin Luther King Jr. Även om vänstern med stor säkerhet önskar att så vore fallet, så att de kunde känna sig lika historiska och viktiga. Martin Luther King Jr kämpade mot orättvisor - Jesse Jackson och demonstranterna i Wisconsin kämpar för privilegier. George Wallace stod för rasism - Scott Walker står för ekonomiskt ansvarstagande. Skillnaderna i dessa avseenden är uppenbara - och de flesta vanliga amerikaner och medelmedborgare i Wisconsin förstår förmodligen detta, vilket kommer att visa sig när saker och ting lugnar ner sig.
Se även tidigare inlägg:
70 000 demonstrerar i Wisconsin 20110227
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar