Afghanistans president Hamid Karzai har inlett försiktiga fredsförhandlingar med talibanerna, förklarade han själv i en intervju med Larry King i söndags.
"We have been talking to the Taliban as countryman to countryman, talk in that manner," förklarade Karzai på CNN's "Larry King Live". "Not as a regular official contact with the Taliban with a fixed address, but rather unofficial personal contacts have been going on for quite some time."
Han fortsatte med att säga att somliga inom talibanerna bara var som bortsprungna barn - de behöver återföras till familjen och inlemmas i samhället, och det var det han ville göra - han fortsatte dock med att förklara att något samarbete inte kommer att existera med Al Qaida eller grupper som på annat sätt motarbetar Afghanistan eller USA etc:
"But those who are a part of al Qaeda and the other terrorist networks who are ideologically against us or who are working against Afghanistan knowingly and out of the purpose of hatred and enmity -- those of course we have to work against. Whether they are against Afghanistan or whether they are al Qaeda and the terrorist war against the United States or our neighbors in Pakistan, those of course cannot be accepted."
Han fortsatte med att förklara att relationen till USA var bra, men att stödet skulle fortsätta även efter USA:s nedtrappning nästa sommar:
"On the staying power of the United States in Afghanistan, the Afghan people have been abandoned before when we fought the Soviets," he said. "When we defeated communism and the Soviets, the international community supported us, but then after their defeat we were abandoned and forgotten immediately, including by the United States."
He said the fear the same thing could happen lingers among the Afghans, and he has not been able to reassure them.
"I hope the United States of America and our other allies will help us through good means so we can reassure the Afghan people that this partnership is staying and that Afghanistan will emerge out of this current transition into a better country, a better economy and a more stronger, effective state,"
Relationen med USA:
Det förstås av största vikt att USA inte överger Afghanistan. Och att Obama-administrationen också omprövar sitt slutdatum för trupptillbakadragande. I motsats till vad somliga hävdar så kan kampen mot talibanerna vinnas med militära medel - alla krig kan inte vinnas militärt, och somliga krig är inte värda priset att utkämpas. Ett öppet krig mellan Sovjetunionen och USA under kalla kriget skulle aldrig ha kunnat bli en "seger" för någon part. Med talibanerna är det dock annorlunda. Det är ett krig som, trots att det nu pågått i tio år, faktiskt går att vinna. Det som krävs är att kriget drivs i full kraft (dvs att USA:s generaler får de resurser de behöver, och inte halvmesyrer likt den mellan-position av soldater som Obama erbjöd tidigare general McChrystal) - samt att det drivs där det behöver drivas (västra Pakistan är en uppenbar sådan plats) - och att USA har en målmedveten krigspresident som kan driva kriget politiskt (genom att driva två strategier; dels stödja militären, och dels arbeta för det afghanska folket). I alla dessa avseenden kan, och kommer förhoppningsvis också Obama att bättra sig (i synnerhet efter en eventuell republikansk seger i november).
Det är dock denna osäkerhet från Obamas sida som gör att Hamid Karzai knappast har något annat val än att hålla skenet uppe och prata om hur bra relationerna med USA är (trots att det är uppenbart att relationen mellan Karzai och Obama är mycket sämre än den, den förstnämnde hade med Bush) - samtidigt som han heller inte har något annat val än att faktiskt förhandla med talibanerna. Han kan nämligen inte vinna ett krig mot dem. Och utan USA och dess allierades stöd så kommer Afghanistan antingen att falla under ett totalitärt talibanstyre igen, som på 1990-talet, eller lyckas nå någon form av kompromiss. Karzai hoppas förstås på det sistnämnda.
Frågan är dock hur långt och djupt samtalen med talibanerna kommer att gå? Om det bara handlar om att locka över vissa talibaner till att bli demokratiska samhällsmedborgare igen, så vore det en sak - men sådana dialoger lär inte förändra det övergripande förhållandet med talibanerna. Mest troligt är snarare att Afghanistan kommer att tvingas kompromissa - och tillåta talibanerna visst styre på olika platser eller i olika regioner, i utbyte mot "fred" eller uteblivet våld. I dessa områden kommer talibanerna nästan med säkerhet att kräva att få fria händer att implementera sharia-lagar på sätt de anser passar. Såldes skulle förmodligen Kabul och Karzais regering få finnas kvar (och säkerhet en hel del andra områden också, som talibanerna inte kommer att kunna ta i första hand) - medan andra områden åter skulle kasta tillbaka in i 1990-talets mörker när talibanerna i värsta fall stenade kvinnor till döds på gator och på fotbollsarenor och i bästa fall behandlade dem som boskap.
President Karzai vill förstås inte detta (och det är beklagligt att Obama-administrationen hyst en så kritisk inställning till denne. För ärligt talat: oavsett om valet förra året - eller i år - innehöll element av valfusk? Vad spelar det för roll i dagens situation i Afghanistan? Naturligtvis hade valfusk - om det utförts på order av presidenten varit en enorm skandal i väst. Men jämför Karzai med några andra ledare i området, och det står ganska tydligt att han tillhör en av de bättre - Afghanistans demokrati behöver såväl utvecklas som finjusteras, men landet har oändligt många fler och mycket mer akuta problem - och vad Obama-administrationen lyckats mycket dåligt med är att sätta saker i perspektiv och göra rätt prioriteringar) - men utan USA och en stark bestående militärmakt så kommer han att tvingas till saken. Att USA och dess allierade överväger tillbakadragande beror nämligen inte på att någon seger står för dörren, det beror bara på att de tröttnat på kriget och att priset börjar bli lite för högt. Men om priset är för högt för USA och för Europa, så indikerar det att saker och ting inte går riktigt som det borde. Och att då tro att Afghanistans armé ensamma ska kunna klara av det USA och en NATO- och internationell allians inte lyckas med, ter sig synnerligen orealistiskt. Så ser situationen ut, och det för oss tillbaka till frågan om kvinnorna i Afghanistan.
Laura Bush manar till stöd för Afghanistans kvinnor:
Häromdagen skrev tidigare första fru Laura Bush en artikel i Washington Post där hon manade den afghanska regeringen att inte kompromissa i fråga om kvinnors rättigheter. Hon sammanfattar den brutala och helt hopplösa situation som rådde för kvinnor innan USA befriade landet från talibanernas styre och vilka förbättringar detta lett till; av de 6,2 miljoner som går i skolan så är 35% av dessa flickor - och afghanska kvinnor arbetar idag inom de flesta samhällssektorer, inklusive som ministrar.
Fortfarande lever dock många kvinnor i stor rädsla, och även om den afghanska lagen säger 25% av parlamentet ska bestå av kvinnor så har många kvinnor tvingats bort från offentligt ämbete genom att de mördats, hotats eller att deras familjer hotats. Laura Bush skriver:
Though some Afghan leaders have condemned the violence and defended the rights of women, others maintain a complicit silence in hopes of achieving peace. But peace attained by compromising the rights of half of the population will not last. Offenses against women erode security for all Afghans -- men and women. And a culture that tolerates injustice against one group of its people ultimately fails to respect and value all its citizens.
Laura Bush arbetade mycket aktivt som första fru för kvinnors rättigheter i Afghanistan. Något hon skriver tämligen utförligt om i sin självbiografi "Spoken from the Heart" som jag idag kommer att läsa ut. Där berättar hon bl a hur hon först kom i kontakt med Afghanistan när hon gjorde ett skolarbete om landet på 1950-talet - men att den tidens Afghanistan var ett väldigt annorlunda land än det skulle bli drygt 30 år senare. 1959 avskaffade Afghanistan kravet på att kvinnor skulle täcka sig, och 1965 fick de rätt att rösta. USA gav då också stora summor bidrag till landet och Afghanistans premiärminister besökte Washington DC. Det pågick dock ett kallt krig där såväl USA som Sovjet kämpade om inflytande i landet (och där Afghanistan försökte spela med båda sidor) - och när dåliga skördar följt av hungersnöd drabbade landet under 1990-talet utvecklades olika missnöjesrörelser, och Sovjet skulle också vinna inflytande i landet vilket gjorde att USA temporärt tappade intresset.
Hon skriver också om att talibanernas förtryck av kvinnor under 1990-talet inte uppmärksammades nämnvärt mycket av USA under den tiden, med vissa undantag: däribland komikern Jay Lenos hustru Mavis Leno som gjort kampen för kvinnor i Afghanistan till sin personliga sak. Laura Bush skulle i egenskap av första fru göra samma sak och den 7 november 2001 höll hon i sin makes ställe (och på uppmaning av denne) presidentens återkommande radiotal om situationen för Afghanistans kvinnor - något hon under resten av sin tid som första fru skulle bli starkt engagerad i (se länkar nedan).
I artikeln i Washington Post skriver hon vidare:
Afghanistan's leaders must defend women's rights with action and policy, not just lofty rhetoric. True reconciliation cannot be realized by sacrificing the rights of Afghan women. To do so would reverse Afghanistan's progress and return its people to the perilous circumstances that marked the Taliban's rule.
De krav hon ställer, ställer hon i artikeln främst på Afghanistans regering. Men för att denna fråga ska kunna drivas så behövs USA:s fortsatta aktiva engagemang. Det viktigaste är att USA inte släpper frågan och att de inte överger Afghanistan så att Hamid Karzi tvingas sluta kompromissande avtal med talibanerna. Det andra viktiga är att USA:s president (och varför inte nuvarande första fru) åter sätter kvinnofrågan i fokus - och då inte bara genom att prata om den, utan genom ett aktivt outtröttligt och målmedvetet engagemang. Något såväl Laura Bush, som hennes make George W. Bush hade gott om.
Källor: Washington Post, CNN
Se även tidigare inlägg:
Parlamentsval i Afghanistan störs av talibanerna 20100918
Bara bistånd till Afghanistan: Därför fungerar det inte 20100811
Om Laura Bush:
Medias förringande av Laura Bush 20090323
Laura Bush manar till att stå upp för Afghanistans kvinnor 20081130 (Här spelas också hennes radio-adress om ämnet från november 2001)
Mrs Bush tar ton mot talibanerna 20081113
Arvet efter Laura Bush 20081029
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar