fredag 10 september 2010

Mer kritik mot Obamas ekonomi-tal i Ohio

Kritiken mot Obamas tal i Ohio, om ekonomin och Bushs skattesänkningar har inte låtit sig vänta. Dels har politiken bakom Obamas framlagda plan på ett "nytt stimulanspaket" kring infrastruktur, och att göra Bushs skattesänkningar för medelklassen permanent kritiserats. Kritiken har haft olika infallsvinklar och kommit från olika håll - såväl liberalt demokratiskt som konservativt republikanskt sådant.

Den kritik jag i mitt inlägg om Obamas tal dock främst riktade in mig på var dock Obamas beskrivning av "Bushs årtionde" som ett årtionde där marknadskrafterna tilläts härja fritt och där staten höll sig borta från alla former av samhällsansvar. Obama sa i sitt tal följande om Bush-åren:

"Cut taxes, especially for millionaires and billionaires. Cut regulations for special interests. Cut trade deals even if they didn't benefit our workers. Cut back on investments in our people and our future - in education and clean energy, in research and technology. The idea was that if we had blind faith in the market, if we let corporations play by their own rules, if we left everyone else to fend for themselves, America would grow and prosper."


Något jag i mitt inlägg beskrev som en felaktig skildring av Bush-åren med följande kommentar:

Det är en extremt förenklad historia Obama ger. Kanske måste man förenkla historien för att pressa på den punkt man vill få fram - och den punkt där man skiljer sig från sin meningsmotståndare - men likväl kan det vara värt att påpeka några av Obamas förenklingar.

Obamas främsta fel är förstås att han utmålar bilden av Bush-eran på ett synnerligen felaktigt sätt. Bushs ekonomiska politik skilde sig helt klart från hans egen ekonomiska keynesianska liberalism. Men Bush var - till skillnad från Reagan - en på konservativa grunder förespråkare av en stor stat. Bush implementerade dessutom Obamas egen medicin när finanskrisen började 2008 - dels genom ett litet stimulanspaket på våren, och därefter bailoutpengarna på hösten. Något få Reagan-libertarianskt konservativa skulle ha gjort. Obama får dock, i synnerhet i slutet av talet, det hela nästan att verka som att Reagan fört en mer Obama-lik-politik än den politik Bush förde, och så var förstås inte fallet. Bush och Clinton har det gemensamt att de gick från sina respektive partikanter mot mitten. Medan Reagan och Obama har det gemensamt att de gjorde tvärtom - nämligen gick från mitten i mer konservativ respektive liberal riktning.


Jonah Goldberg uttrycker saken ännu tydligare i följande artikel på RealClearPolitics, där han kommenterar Obamas beskrivning av Bush-åren med orden:

What movie was he watching? At best this is a Rock 'Em Sock 'Em Robot battle between delusion and dishonesty. Rhetorically, Bush never advocated anything like any of this. Indeed, Bush the compassionate conservative described his philosophy thus: "When somebody hurts, government has got to move." More concretely, under Bush we had massive spending increases on education, alternative energy, the National Institutes of Health, and health care. We saw the passage of the Sarbanes-Oxley bill, and the trade deals Bush pushed are now part of the Obama agenda.


Och Bushs talskrivare Michael Gerson menar att Obamas tal visade på hur liten han blivit som president och att den kandidat som en gång talade om att "ena landet" nu tycks spela på de mest partisanska strängarna. Gerson förklarar här hur Obama som presidentkandidat hade ett budskap om enhet:

"...his message had something to do with unity, healing and national purpose."


I sitt tal i Ohio var tonen dock helt annorlunda:

Compare this appeal to Obama's Labor Day remarks in Milwaukee intended to kick off the midterm campaign. Obama was self-pitying: "They talk about me like a dog." Self-absorbed: "I spent some time, as I often do, with our soldiers and veterans." Snappish: "If I said fish live in the sea, they'd say no." Pedestrian: "Their slogan is 'No we can't.' Nope, no, no, no." Humorless. Negative. And determined to drive metaphors on and on until they expire from exhaustion.


Dallas News har här en artikel om Obamas tal där olika skribenters syn på talet också sammanfattas. De som starkt stöder demokraternas partiagenda tycks finna talet bra - men få andra, och talet lär förmodligen skrämma snarare än locka till sig oberoende väljare. En väljargrupp Obama är i desperat behov av att vinna gehör hos.

Se även tidigare inlägg:

Karl Rove kommenterar Obamas tal om Bushs skattesänkningar 20100909

Obama konfronterar Bushs skattesänkningar 20100909

Inga kommentarer: