fredag 12 mars 2010

Den kristna högern oroade över te-party-rörelsen

De senaste två årens tydligare libertarianisering av det republikanska partiet har fått partiets gamla avantgarde, den kristna högern, att smått börja oroa sig pg a te-party-rörelsens fokus på ekonomin och bristande intresse för den kristna högerns sociala frågor. Den evangelikala kristna högern är heller inte lika kritiska mot Obama som te-party-rörelsen eftersom den kristna högern betraktar Obamas personliga liv som föredömligt (heterosexuellt gift, med kärnfamilj utan några som helst synbara tendenser att bli otrogen, och som på ett personligt plan i första hand förespråkar heterosexuella äktenskap).

“There’s a libertarian streak in the tea party movement that concerns me as a cultural conservative,” sa Bryan Fischer, VD för Issue Analysis for Government and Public Policy vid the American Family Association. “The tea party movement needs to insist that candidates believe in the sanctity of life and the sanctity of marriage.”


Brendan Steinhauser vid den ekonomiskt konservativa tankesmedjan Freedom Works säger dock:

“People didn’t come out into the streets to protest gay marriage or abortion,” och fortsätter med att säga att han hoppas att partiet ska “stop bringing up flag-burning amendments and the gay marriage thing when they’re not what people are focused on.”


Den nya riktningen är dock goda nyheter för värdeliberala republikaner:

“The folks who are upset about it are big government conservatives for whom the marriage with the GOP was never a good fit to begin with,” förklarar Chris Barron, ordförande för den konservativa gay-gruppen GOProud.

Gällande unga evangelikala så är dock partilojaliteten mindre, och man ser problem både hos republikanerna och demokraterna.

“I don’t think younger Christians are all that interested in the tea party movement. We aren’t as solidly committed to the Republican Party, or any party for that matter,” sa Jonathan Merritt, en ung evangelikal som inte tillhör GOP och i ett e-mail förklarade att hans generation var “increasingly dissatisfied by a myopic Republican party that seems unwilling to tackle important social justice issues,” men också oförmögen att att ansluta sig till det demokratiska partiet som “seems unwilling to promote a culture of life.”

Alla evangelikala känner sig dock inte hotade av te-party-rörelsen eftersom de vet att många av dess medlemmar likväl är evangelikala. Richard Land, ledare för Sydstatsbaptistkonventets etik- och religionsfrihetskommission kommenterade:

“I don’t see the tea party movement as a threat at all — I see it as additional allies and fellow travelers.”


Många evangelikala stör sig dock, som ovan nämndes, på stora delar av den konservativa rörelsens demonisering av Obama. De anser att liberala aktivister gör likadant mot republikaner som te x Sarah Palin, men att deras egen sida borde agera bättre. Mark DeMoss - en evangelikal från Atlanta, skrev nyligen till RNC:s ordförande Michael Steele och bad denne ta avstånd från de nidbilder av Obama som målar upp denne som jokern, som socialist et c, och sa:

“What [liberal blogs] do with Sarah is just really unacceptable and dastardly, but that doesn’t mean we should respond in kind,”


Obama däremot “provides a tremendously positive role model for tens of millions of African-American men” och “seems demonstrably fond of his wife and children, which is a positive role model for people of all ethnicities.”


Han förklarade också att han gillade Obamas karaktär betydligt mer än Bill Clintons:

“I would want to be free to attack the character of President Clinton — but this guy, he gives every indication of being a decent guy,”


Den konservativa aktivisten Grover Norquist, ledare för Americans for Tax Reform, menade dock att de olika grupperingarna inom det republikanska partiet inte behövde vara rädda för varandra och sa:

“They shouldn’t be nervous. When the Republican Party and the modern conservative movement grows, that’s good for everybody.”


Den riktning som kan skönjas bland republikanerna är att unga evangelikala protestanter tycks ta ställning mer för vad som alltid varit en katolsk utgångspunkt: konservativa i sociala frågor (i synnerhet aborter) men mer villiga att spendera pengar på välfärdsprojekt än konservativa republikaner/och libertarianerna är. Samtidigt är de missnöjda med samma sak som den demokratiska majoriteten av katoliker är missnöjda med: det demokratiska partiets alltmer värdeliberala hållning - något som inte verkar få de unga evangelikala att vilja bli demokrater, men som på sikt förmodligen skulle kunna få de katolska väljarna att byta parti, på samma sätt som de evangelikala tydde sig till republikanerna i samband med Ronald Reagan. Men det förstås bara om det republikanska partiet behåller en starkt socialkonservativ falang. Republikanernas framtid ligger således i att vara just det breda parti Ronald Regan en gång stakade ut. Mike Huckabee som på CPAC 2010 kritiserade konventet för att ha blivit alltför libertarianskt höll dock 2009 ett tal på CPAC där han förklarade vikten av att förena - inte splittra - de ekonomiskt och de socialt konservativa falangerna av partiet. Ekonomisk konservatism fungerade nämligen bara om familjer var hela. Ett tal jag 2009 sammanfattade:

"...om samhällets familjestruktur bryter samman - så kommer de ekonomiskt konservativas önskan om en begränsad statsmakt inte att fungera, för samhället kommer då att nödgas försöka laga de sociala spillrorna som blir konsekvenserna av familjers misslyckanden. Eftersom de är bevisat att människor som växer upp i trasiga familjer oftare än andra blir skatteberoende istället för skattebetalare. Inte ett helt oväntat argument av en baptistpastor, men ett argument som länkar samman de två perspektiven på ett tydligare sätt än vad som vanligtvis görs."


Källa: Politico

Se även tidigare inlägg:

Sarah Palin och Glenn Beck om gudstro och politik 20100115

Inga kommentarer: