måndag 22 februari 2010

CPAC 2010 - del 12: John Bolton

USA:s tidigare FN-ambassadör John Bolton talar på CPAC om president Obamas utrikespolitik och problemen med många aspekter av denna. Obama, menar Bolton, bryr sig inte om utrikes- och säkerhetspolitik i det avseendet att de sakerna inte är hans första prioritet: han talar hellre om att förändra finanssystemet, sjukvårdsreform, energireformer et c - utrikespolitiken kommer i andrahand.

Obama verkar heller inte anse att USA:s avtagande makt i världen är ett problem. Han tycks snarare se det som ett naturligt historiskt fenomen. Men istället för att utifrån den synen dra slutsatsen att USA borde bli isolationistiskt (som libertarianerna anser) så förespråkar han istället internationalism: fler FN-avtal, mer internationell makt. Obama är, säger Bolton, USA:s första post-amerikanska president. Inte oamerikansk - inte anti-amerikansk - men post-amerikansk president, som bygger sin policy bortom den amerikanska patriotismen och tanken på exceptionalism. Obama tror inte på denna, vilket han gjorde klart på sin första Europa-resa när han uttalade sig om att han trodde på amerikansk exceptionalism på samma sätt som andra länder antagligen trodde på sin egen exceptionalism. Det skiljer Obama från andra stora presidenter, som te x Ronald Reagan som beskrev USA som "a shining city on a hill". I George Herbert Walker Bushs acceptanstal 1988 så sa Bush om sin Demokratiske motståndare Michael Dukakis:

"He sees America as another pleasant country on the UN roll call, somewhere between Albania and Zimbabwe." (" och tillade: I see America as the leader - a unique nation with a special role in the world.")


Beskrivningen av Dukakis, är menar Bolton, en god beskrivning också över Obama och talar sedan om några kritisk misstag som Obama gjort gällande Iran, Afghanstian-policyn (som i grunden var bra, men Obama hugger samtidigt sig själv i foten), missilsavtalen med Ryssland, fredsförhandlingarna i mellanöstern et c.

En annan svaghet med Obama-administrationen och dess internationalism är dess förespråkande av global governance - ord de inte använder sig av eftersom de inte går hem i USA, men det är likväl vad Obama förespråkar. Han citerar sedan Europarådets nya president Herman Van Rompuy som sagt:

"2009 is also the first year of global governance with the establishment of the G20 in the middle of the financial crisis. The climate conference in Copenhagen is another step toward the global management of our planet."


På sin första Europa-resa så lät Obama i mångt och mycket som en europé. Och det är något som borde bekymra konservativa - helt oavsett hur man ser på global uppvärmning et c - för de som stöder sådan internatoinella avtal skulle göra detta helt oavsett gloabl uppvärming eller ej - det är en politisk agenda USA måste avvisa. Om Obama skriver under internationella avtal som den internationella brottsdomstolen - vilket ingen kan hindra honom från att göra - så måste Senaten avvisa sådana avtal, och det borde vara en viktig fråga för konservativa.

Bolton förespråkar en tydlig patriotisk linje, där amerikansk suveränitet sätts i motsättning till en överstatlig internationell ordning. De konservativas budskap till preisdent Obama måste i 3 år till vara: vi tillåter dig inte att ge upp amerikansk suveränitet, vi tillåter dig inte att göra USA osäkert, och som Obama själv sa när han svor president-eden: vi kommer att övervinna alla våra fiender, utländska och inhemska.



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2010 - del 11: Rick Santorum 20100221

Inga kommentarer: