måndag 31 augusti 2009

Afghanistan, inte sjukvård - blir Obamas eldprov

Den djupt splittrande och för Obamas del svåra debatten om en sjukvårdsreform som har dragit ner hans opinionssiffror till 50%-strecket kommer inte (oavsett den politiska utgången i sjukfrågan) att bli hans svåraste prövning. Financial Times har här en artikel där de drar väldigt snarlika slutsatser som jag själv gjorde häromdagen i detta inlägg om Obamas krig i Afghanistan.

Artikeln förklarar att sjukvårdsreformen må verka svår för Obama, men när kriget i Afghanistan börjar toppa nyheterna - vilket oundvikligen kommer att ske - så kommer Obama att längta tillbaka till de lugna sjukvårdsdebattsdagarna. Artikeln inleds:

"...healthcare reform has dominated US news and comment for weeks. It is seen as the make-or-break challenge for Barack Obama’s administration. Yet soon it may look unimportant in comparison with an issue that the US public has barely seemed to notice: the war in Afghanistan.

...When it does, Mr Obama will longingly recall those carefree months debating healthcare."


Artikeln förklarar att de amerikanska dödssiffrorna i Afghanistan stiger, och att denna månad varit den dödligaste månaden sedan invasionen av Afghanistan inleddes 2001. Den amerikanska opinionen börjar också vända sig emot kriget. Artikeln förklarar hur en opinoinsundersökning visar att 51% av det amerikanska folket inte anser att Afghanistankriget är värt att utkämpas, en åsikt som delas av 7 av 10 Demokrater.

En Demokrat som däremot inte delar sina partikamraters åsikt är emellertid partiets president. Barack Obama har gjort Afghanistankriget till ett personligt krig. Artikeln skriver:

"This is now his war. He asserted ownership again only recently, calling the conflict for the hundredth time “a necessary war”, unlike his predecessor’s supposedly needless “war of choice” in Iraq.

Yet Mr Obama’s war, necessary or not, will be hard to win, and impossible without greater expense of lives and money."


Huruvida kriget är nödvändigt eller ej, är förstås en fråga öppen för debatt på samma sätt som Irakkriget kunde debatteras - artikeln diskuterar vidare olika ståndpunkter i frågan. Artikeln går dock vidare och förklarar att Afghanistankriget - precis som alla krig - är ett krig man kan välja - inte ett krig man nödvändigtvis måste utkämpa. Med det inte sagt att kriget är onödigt, tvärtom så kan valet mycket väl vara ett rätt val:

"In short, Afghanistan is a war of choice, and a finely balanced choice at that. Given the risks of withdrawal, I think Mr Obama is right not to quit just yet – but to improve his chances of success he must bring his ends and means into closer alignment."

Och det är just det som kommer att göra kriget så svårt för Obama. Om valet att fortsätta kriget är det rätta (vilket Obama satsat oerhört stort politiskt kapital och personlig prestige på att förmedla) så kommer det att krävas enorma resurser för att fortsätta göra det effektivt. Men för att göra det så krävs det ett politiskt stöd på hemmaplan, och där ligger Obama sämre till än George W. Bush gjorde gällande Irak:

"A rule of thumb for counter-insurgency operations is that you need one soldier for every 50 inhabitants. For Afghanistan, this gets you to well over 500,000 troops even before you start taking account of the terrain. That number is unthinkable. Counter-insurgency is never quick even when it succeeds, and the US is impatient.

...Congress might not be much help either. Mr Obama and the Republicans have fallen out bitterly over healthcare and economic policy; the president cannot rely on their help on Afghanistan. Worse, unlike George W. Bush, he cannot count on his own party. Mr Obama is trying to do the right thing, but he will surely regret making this war his own."


En mycket saklig beskrivning av situationen. Utan stöd i Kongressen kommer Obamas krig i Afghanistan inte att lyckas. Bush lyckades tack vare sin egen beslutsamhet - men också i lika hög utsträckning tack vare ett lojalt parti och hängivna Republikanska senatorer som John McCain, som förstod vad som stod på spel i Irak, och vad konsekvensen skulle bli om USA förlorade. Obama har inte, och kan knappast förvänta sig samma stöd av Nancy Pelosi och hennes kompisar inom den liberala vänster som smittat ner det Demokratiska partiet.

Däremot går det att hoppas på att en Republikansk seger 2010 kommer att innebära ett nytt bipartisanskt samarbete i frågan. Det skulle kunna vara Obamas enda hopp att vinna kriget, och slippa bli presidenten som ledde "USA:s nya Vietnam". Och, hur konstigt det än kan låta - om Obama förlorar den politiska striden kring sjukvårdsreformen så kan en Republikansk kongress blir vad som räddar ryktet på hans presidentskap - en Republikansk seger och en seger i Afghanistan kan i krigsavseende göra Obama till en Franklin Delano Roosevelt - medan en Demokratisk seger mycket väl kan få hans presidentskap att i historiens ljus betraktas som ännu en LBJ/Carter-Demokrat.

Källa: Financial Times

Se även tidigare inlägg:

Demokraternas Afghanistankrig - ett nytt Vietnam? 20090829

Inga kommentarer: