torsdag 14 maj 2009

DN ger missvisande beskrivning av Republikanerna

DN:s reporter Erik Ohlson, har här en artikel där han sammanfattar läget för Republikanerna och beskriver hur det Republikanska partiet i grova drag är splittrat i tre falanger som han beskriver på följande polemiskt missvisande sätt:

"1. De neokonservativa. Vilar på tanken att USA-imperiet har en mission att sprida kristen tro och demokrati med amerikanska värderingar. Leds av George W Bushs vicepresident Dick Cheney, som förekommit mycket flitigt i tv-debatter den senaste tiden. I en intervju med Fox-TV natten mot torsdagen lanserade Cheney ett ny tänkbar presidentkandidat: George W Bushs lillebror Jeb, som var guvernör i Florida 1999-2007. Newt Gingrich, en av de ledande republikanska ideologerna, räknas också hit."

Det enda helt sanna i den beskrivningen är att de neokonservativa vill sprida demokrati - detta pg a att de anser att maktrealisternas och de gamla konservativa gardets kalla-krigspolitik inte avhjälpte konflikter, när man stödde västvänliga men icke-demokratiska regimer i hopp om att i första hand få stabilitet (som te x shahen av Iran och passivt Saddam Hussein). De neokonservativa (eller rättare sagt president George W. Bush) beslöt sig för att ändra den politiken av den enkla anledning att den tidigare strategin inte fungerade. Stabilitet kunde måhända uppnås kortsiktigt genom den tidigare strategin - men aldrig långsiktigt. Långsiktigt bevisade däremot historien att demokratier inte krigar med varandra, varför det bästa sätt att säkra långsiktig stabilitet var att stödja demokratirörelser överallt och upprätta demokratier i de länder där man av strategiska anledningar intervenerade. Dick Cheney är neokonservativ på så vis att han anslutit sig till denna uppfattning efter terrorattacken den 11 september 2001. Medan han (som trots allt var Försvarsminister under George W. Bushs far George Herbert Walker Bush - som inte var neokonservativ) tidigare stött idén om att stabilitet var viktigare än frihet.

Ohlsons övriga resonemang är rent missvisande. Neokonservatismen vilar inte på att sprida kristen tro (Ann Coulters ord om att "invadera deras länder, döda deras ledare och konvertera dem till kristendomen" till trots) - och knappast heller på att sprida "amerikanska värderingar" (mer än möjligtvis idén om demokrati). Irak är ett utmärkt exempel på detta där president Bush väldigt konsekvent gått på linjen att den Islamiska Republiken av Irak, bör ha frihet att forma sin egen konstitution, utifrån sin egen kultur.

Neokonservatismen är dessutom inte längre speciellt stor eller speciellt förespråkad. Demokraterna tyr sig till klassisk maktrealism (Obama har uttryckligen förklarat att målet i Afghanistan-Pakistan, i första hand är att besegra talibanerna inte att skapa demokrati - vilket Bushadministrationen hade som parallellt mål) - och Republikanerna tyr sig till Reagans (och i utrikespolitiskt avseenden även George Herbert Walker Bushs) mer klassiska konservatism som i utrikespolitiskt hänseende inte skiljer sig speciellt mycket från Obamas nuvarande syn på de pågående krigen (dock skiljer sig synen från Obamas i fråga om mer övergripande utrikespolitisk och militär approach).

Att Dick Cheney "lanserat" Jeb Bush (som tydligt uttryckt att han tar en paus från politiken, vilket inte minst bevisligen indikeras av att han - som tidigare var ett toppnamn inför Floridas senatsval 2010 drog sig ur, och nu istället lämnar dörren öppen för Charlie Crist) är journalistisk "cherry-picking" så det heter duga.

Ohlson beskriver sedan det andra lägret:

"2. De högerkristna. Vill stärka partiets fundamentalistiskt-kristna profil och är motståndare till abort och ökade rättigheter till homosexuella. De starkaste namnen är John McCains vicepresidentkandidat Sarah Palin, nu guvernör i Alaska, och Mike Huckabee, tidigare baptistpastor och guvernör i Arkansas."

En beskrivning som inte är felaktig, men som i brist på allt annat dessa också står för ger en bild som knappast kan sägas vara nyanserad. Motståndet till abort och gay-rättigheter är dessutom minst lika starkt hos den katolska kristna vänstern (som trots allt är USA:s största religiösa samfund), som den är hos den protestantiska kristna högern.

Den tredje gruppen Ohlson beskriver:

"3. Nytänkarna. Vill ha ett mindre ideologiskt, mer pragmatiskt parti som når ut med budskapet till de grupper som övergivit partiet på senare år, som svarta och latinamerikaner. Hit hör partiordföranden Michael Steele, Floridas guvernör Charlie Crist och den unge kongressmannen Eric Cantor från Virginia.

Det finns också en fjärde storhet som många – inklusive han själv – anser är partiets verklige ledare: radioprataren Rush Limbaugh."


Den här punkten skulle kunna kommenteras i en tio sidors lång dissning - men jag tar det kort, enkelt och snällt: Charlie Crist är tveklöst den mest pragmatiske av dessa - Steele och Cantor kan däremot knappast sägas vara ideologiskt pragmatiska (även om den förste i alla fall tidigare gärna framställde sig som sådan) och förespråkar båda två en konsekvent fiscal conservatism - och var starka motståndare till Obamas stimulanspaket (Cantor kritiserade Obama högljutt). Att kalla dessa "nytänkare" är dock besynnerligt. Och det vore intressant att höra vad Ohlson menar att dessa "tänkt ut" som är nytt. De anser att president Bushs neokonservatism spenderade för mycket statliga pengar - och vill återgå till Reagans tes om att staten är problemet, inte lösningen på problemen. Men det är knappast en ny tanke bland Republikanerna. Vill man lyfta fram ett större Republikanskt "nytänkande" så vore det förmodligen bättre att nämna progressiva Republikaner - där Meghan McCain intagit frontlinjen, snarare än Eric Cantor (som säkert kan sägas vara mycket, men knappast pragmatisk).

Ohlson spenderar därefter den sista tredjedelen av artikeln med att på ett osmickrande sätt berätta vem Rush Limbaugh är (och skriver att Rush Limbaugh använt ord som "feminazists" - vilket helt säkert är helt sant, men knappast duger som en sammanfattning över vem Limbaugh är eller vad han står för) - och att denne har stöd från neokonservativa och högerkristna. Rush Limbaugh har tveklöst stöd från många fler än dem - och hyllades av i princip alla på årets CPAC. För inte alltför längesedan så förklarade en av Obamas kampanjchefer att Eric Cantor - som Ohlson alltså placerar in som "nytänkare" - talade med Rush Limbaughs röst.

Han avslutar sedan med att kritiskt rapportera om fd vice-president Dick Cheneys senaste framträdanden där denne försvarat tortyr av Al-Qaida-fångar på Guantanamo - något som Obama när han tillträdde förbjöd. Ohlson avslutar sedan med att förklara hur många Republikaner anser det olämpligt att den impopuläre Cheney träder fram och gör detta. Det är naturligtvis också missvisande - tvärtom, så har Demokraternas hyckleri i frågan (med Nancy Pelosi som främsta exempel) gett Republikanerna vind i seglen. Häromdagen släppte Representanthusets Republikaner (Eric Cantor och gänget) en reklam ad där man förespråkade att inte stänga ned Guantanamo (något de knappast talade speciellt högt för tidigare).

För dem som vill få en lite mer "rättvis och balanserad" förståelse för de personer och saker Ohlson skriver om så rekommenderas läsning av några tidigare inlägg på den här bloggen. Jag är inte neutral utan förespråkar starkt amerikansk neokonservatism, men är likväl betydligt mer nyanserad än Ohlson är i sin artikel:

Om Eric Cantor och dennes skarpa (inte pragmatiska) kritik av Obamas finanspolitik:

En presentation av Eric Cantor 20090419

Eric Cantor - Republikanernas nye man? 20090310

Om Rush Limbaugh; en artikel av mig om dennes personlighet, budskap och roll inom partiet:

Rush Limbaugh och Jeremiah Wright 20090305

Om neokonservatismen: En artikel av mig om Irakkriget, men också om neokonservatismen som givetvis tog sitt främsta uttryck just genom kriget i Irak. Den här artikeln ger en avsevärt bättre förståelse av neokonservatismen än Ohlsons trams om att neokonservatismen utgör en slags kristen USA-imperialism:

Irakkriget ur ett historiskt perspektiv – del 1: Den oheliga alliansen 20081117

Om Dick Cheney, Guantanamo och tortyr:

Dick Cheney på Fox News 20090512

Representanthusets Republikaner gör pr för GITMO 20090511

Bör Nancy Pelosi åtalas för tortyr? 20090508

2 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant att DN väljer att inte alls kommentera de riktiga Republikanerna som leds av Ron Paul "the most honest man in Washington" (enligt McCain)... och inte öppnar upp för kommentarer heller

ox sa...

Ron Paul är en hundskit. Han är ingen "riktig" republikan, han är en liten libertarian. De hör hemma till vänster.