Vi i Europa brukar ofta fråga oss hur det kommer sig att amerikanska politiker är så starkt emot regeringsintervention i marknaden. Det finns givetvis en ideologisk grund - en ideologisk grund vi gärna identifierar med det Republikanska partiet och motsätter oss, eftersom den synen skiljer sig från vårt eget i mångt och mycket socialdemokratiska samhällsbygge. Den ideologiska grunden har i USA dock inte bara fäste bland politiker - utan bland amerikaner.
En bekant till mig stödde Obama, eftersom han var rädd för att McCain skulle dra in USA i ett nytt krig. 2004 stödde han Bush. Däremot är han starkt fiscal conservative, och anser att staten ska sluta spendera så mycket pengar på allt möjligt. Den personen är dock relativt rik - och skulle kanske kunna unna sig själv den åsikten.
En annan bekant arbetar som traktor chaufför och är betydligt fattigare - och en av hans arbetskamrater förlorade 80 000 dollar på bankkraschen tidigare i höst. Själv har han inte ens vågat kolla på sitt pensionskonto. Han är dock också fiscal conservative - och anser att USA inte har råd med allmän sjukvård etc, och menar att ett sånt system aldrig skulle kunna funka i längden. Poängen med dessa exempel är alltså att många amerikaner tycks ha en annan syn på dessa saker än vi i Sverige har.
I en artikel i Washington Post förklaras hur majoriteten av amerikaner motsätter sig statlig hjälp till bilindustrin. 55% motsätter sig förslaget på ett hjälppaket på 14 miljarder dollar - som Senaten tidigare röstade emot, men som Bush ska försöka leverera i alla fall. 42% är för hjälppaketet. Men siffrorna bör granskas djupare - eftersom de som är starkt emot hjälppaketet, är betydligt fler än de som är starkt för. Med andra ord tenderar pendeln att svänga mer mot emot-hållet än tvärtom.
Dem som är emot anser att bilföretagen har sig själva att skylla för detta, inte finanskrisen eller något annat. Bland Demokraterna är stödet för hjälppaketet störst. 52% av Demokraterna stöder hjälppaketet - medan 69% av Republikanerna motsätter sig.
Iakttagelsen är intressant eftersom synsättet skiljer sig så stort från Sverige - där vi alltid anser att regeringen är dålig om den inte ingriper i var och varannan kris. Jag anser inte att Sverige ska amerikaniseras ifråga om socialpolitik. Däremot anser jag heller inte att USA bör europeiseras. Däremot bör vi kunna förstå och acceptera varandras skillnader för att hålla en enad front utåt. Detta är Europa betydligt sämre på än USA. Under 1970-talet så gjorde Republikanen Henry Kissinger, som var utrikesminister under Richard Nixon och Henry Ford - en tydlig distinktion mellan fredliga europeiska socialdemokratier, och farliga radikalsocialistiska stater. Hans eget land var inte speciellt ideologiskt likt te x Sverige - däremot betonade han att hade vi grundläggande demokratiska värderingar gemensamt - inte tvärtom. Det är något vi i Sverige borde ta lärdom av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar